En matta

En ynka matta! Det är det enda i textilväg som jag de senaste sex månaderna vågat mig på att ha på hallgolvet. Det är annars en ovanlighet om man får kliva på en matta i det Antonssonska hemmet, ty är det inte löptikar som dräller så är det leriga smutsiga tassar eller vassa valptänder som spolierar nöjet med en fin och prydlig hemmiljö. Så jag vågade... tog mod till mig... tänkte att "nu är väl valpen tillräckligt stor, nu bryr hon sig välan inte om att bita sönder längre..." Och mattan var mjuk och fin, säkert gosig att ligga på! Jodå, nog var den gosig att ligga på alltid! Zmilla nöjd och belåten i ena hörnet, Leya i det andra. Vände ryggen till i några minuter, och se det lilla livet tyckte hon fick tråkigt och valde att bita sönder så mycket hon orkade. Jag kommer aldrig att komma med i Sköna hem. SUCK! Möjligtvis P.S. (Praktisk Psykologi). Som ett varnande exempel på hur det kan gå om man tror att man kan ha välstädat OCH tre hundar i samma hushåll.