JRV

Igår när vi var på elljusspåret och gick en promenad träffade vi en JRV. (JätteRoligVovve) JRV:s karakteriseras oftast av att deras ägare lyfter upp dom högt högt i luften när lilla jag kommer springande! Den dök upp helt plötsligt bakom en krök, ute på en stillsam koppelpromenad med sin husse. Matte blev så överrumplad så hennes "HitStannaKomNejFyHoppsan" hade föga verkan på mej och Zmilla, Katitzi dock, smörisen, hon stannade snällt bredvid matte. Det som är roligast med JRV:s är att dom hamnar så högt upp, så man måste liksom hoppsastudsa för att komma åt, gärna med en och annan tass som stöd på den matte/husse som febrilt försöker hålla undan JRV:n från mig och Zmilla. Matte antar en något högrödlila färg och försöker locka, pocka och ryta för att få oss därifrån. Till slut lystrar Zmilla och börjar skamset trava mot matte, och jag följer efter. Men när jag kommer nära matte och ser att hon har en sån där dålig färg i ansiktet och är lite konstigt trumpen- då sätter jag fart mot JRV:n igen! Och hussen får återigen spänna armmusklerna och hissa hund, denna gång ännu mer högrödlila i ansiktet än matte... Och JRV:n som hänger där i luften (en welsh springer spaniel) ser mest förvånad ut över allt som händer där nere på backen och över att han återigen blir hissad på halv stång, är det här nån ny lek tycks han tänka.
Vi blir sedan instuvade i bilen och får under tyst färd hemåt begrunda våra synder. Matte säger att Zmilla är dåligt sällskap för mig, hon tycker jag borde lära mig av Katitzi istället. Pah!
Imorgon så ska jag få lära mig en ny lek av Zmilla; Jaga rådjuret;)