Onödigt.....??

Igår var vi på morgonpromenaden, och träffade en av byns tanter ute på sin morgonpromenad. En riktig prussilusska-tant om ni förstår vad jag menar. Gå-stavar i händerna, praktisk och bekväm vindjacka och glasögon med automatiskt solskydd, ni vet; så fort man visar sig utanför dörren så svartnar glasen. Och vi stannade artigt och pratade om hur skönt det är att komma ut och gå en vacker höstdag, hur bra det är med hundar eftersom man kommer ut och hur duktig tanten är som går sina promenader vaaaarje dag. Mitt i pratet så frågar hon helt plötsligt: "Men är det inte onödigt med tre hundar????" Jag blir faktiskt helt ställd av frågan. Onödigt? Onödigt??? Den tanken har liksom aldrig slagit mig. Som om tre hundar helt plötsligt bara poppat upp ur backen, och hamnat i vårt hem. Som om dom bara råkat hamna här, och vi olyckligtvis råkat få dom alla tre på halsen.

Jag kan villigt erkänna att man har fullt upp med tre hundar, särskilt som man har ett liv vid sidan om också. Obekvämt, Orent hemma, Opraktiskt stor bil, Omycket plats i soffan.... Men Onödigt? Kanske är det så att man som totalt hundbesatt nördstämplad matte har tappat fokus och det behövs någon som skakar liv i en och får en att inse livets allvar och nyttan och nödvändigheten med ett djur....

Näe, tror inte det! Jag fortsätter nog att va onödig, och trivs med det livet! För vem av sötnosarna skulle jag välja bort egentligen??!!

Onödigt söta....:)