Utställning-javisst

Saker man egentligen INTE gör innan/före/på utställning:

-Kollar kartan lite slappt kvällen innan och tänker "det ligger väl en liten bit utanför centrum". Vad är GPS? Vad är helt vanlig Statoil-vägkarta? När man har lokaaaaalsinne!"
Resultatet: Man får stampa gasen i botten dom sista fem milen, sladda igenom lilla samhället med tjutande bildäck för att med nöd och näppe hinna i tid till veterinärbesiktningen.

-Glömmer ena skon i bilen- och upptäcker det två minuter innan man ska in i ringen....
Resultatet: Man springer glatt in i ringen i sina utslitna nästansvarta gympadojjor som har ett prydligt hål i sidan. Och tänker "han ska ju bara bedöma hunden, han ska ju bara bedöma hunden..."

- Upptäcker att man faktiskt äger tre nummerlappshållare, men att dom olyckligtvis befinner sig i bilen en kilometer bort. Och japp- jag ska in i ringen om ungefär en halv minut.
Resultat: Tokspringer bort till närmsta hundprylsförsäljnings- stånd, där jag flåsande och flämtande väser fram "...hållare..flämt...nummerlapp...finns?..." Rutinerad som försäljaren ändå är, slänger hon fram höger handflata och säger "tio kronor tack" samtidigt som hon med vänstra handen pekar på burken som står sex centimeter framför mig.... Känns som att hon kanske varit med om detta förut?

- Hjälper och stöttar en oerfaren (jo för jag har ju så mycket erfarenhet!!!*Skratt*!) utställare, lånar ut ett utställningskoppel, springer och grejar med hennes hund, tipsar, coachar och peppar utanför ringen.
Resultat: Leya hinner sätta i sig alla köttbullarna som jag så omtänksamt lämnat framme i en påse på vår plats. Matte har ju ändå inte tid att ge mig, så jag kan ju lika gärna förse mig, liksom. Så sen får matte agera tiggare och fråga om nån har en köttbulle över innan vi går in i ringen...

-Använder sig av en godisförvaringspåse (en sån man sätter fast i bältet på sidan av byxorna) som inte riktigt sluter tätt upptill.
Resultat: Vi springer ett varv, vi springer ett varv till och upptäcker en köttbulle på marken under vägen. "Ops, här har någon varit slarvig och tappat en köttbulle!" hinner en mycket observant matte upptäcka. När vi sen ställer upp inför domaren är det lustigt nog tomt i påsen, men en prydlig rad av köttbullar ligger utplacerade längs med hela ringen... Vem sa att köttbullar inte studsar??

Slutsats: Har man inte humor, ska man inte hålla på med hundsport. ALLT kan hända! Och oftast ställer man till det alldeles själv. Tur är då att man i hundarnas ögon är densamma, med eller utan trasiga skor...