I vår herres hage

Ja inte vet jag, men kanske det har dröjt så länge för sommaren att komma till oss, att djuren har blivit galna....
Två exempel den här veckan;
Mamma rådjur visade på oerhört dåligt omdöme förra sommaren, då hon kläckte ur sig trillingar på lägdan ovanför oss. Inte nog med att detta huset ståtar med tre lösspringande ridgebackar, även grannen har en rr, en spets och vid tillfället ca 15 draghundar. Har man självbevarelsedrift då? Icke om du frågar mig. Då tänkte vi att i år har hon minsann lärt sig en läxa! I år föder hon på något lugnare ställe, och dessutom har lägdan som närmaste granne snart en flock på tio ungtjurar, så tyst och lugnt lär det inte bli. Lät hon bli att föda där? Nähädå. Betänkligt smalare smyger hon nu omkring på kvällar och tidiga morgnar, och vi har bara att avvakta och se vilka små som stiger upp ur gräset: blir det en, två eller månne tre små killingar i år? Och mina flickor får snällt gå i koppel.....
Sen har vi den rabiata sädesärlan! Han och frugan har lyckats föda upp ett gäng präktiga pipande pippibäbisar. Och storhetsvansinnet vaknade. Det var faktiskt likadant i fjol *SUCK*! Nu ska ALLA tänkbara rivaler dö den plågsamma hack-och-bajs-döden. Det vill säga, alla andra sädesärlor som bor inne i min bils backspeglar.... dom är ju dom enda som finns kvar när han frenetiskt försöker hacka och bajsa ihjäl dom. Så jag har hittat ett helt nytt användningsområde för bajspåsar! Dom är som bekant svarta, och passar precis på ett par backspeglar. Så rivalerna har gått upp i rök och jag slipper putsa speglar varje morgon.
Vem sa att livet på landet är tråkigt?