Skottfast:)

I förrgår tog vi en liten promenad tillsammans med min svägerska. Det var jag och mina tre tjejer, hennes två hundar och två små barn i barnvagn. Vårt mål var grusgropen där vi tänkte att hundarna skulle få rasa av sig en stund. När vi närmar oss så hör vi plötsligt ett gevärs skott, ljudet fortplantas via dalarna och når oss med full kraft där vi står ca 300 meter ifrån grusgropen. Shit, hinner jag tänka, det där var en hög smäll! Undra vad Leya tycker om den?! Katitzi och Zmilla är tack och lov skottfasta, men så här hög smäll har ingen nånsin varit i närheten av... Jag tittar mig omkring och upptäcker Leya i färd med att....Lukta färdigt på den intressanta fläcken på marken!!!! Hon hade höjt på huvudet och kollat var smällen kom ifrån, liksom alla andra hundar som var med, och sen hade hon lugnt nosat vidare! Lilla lilla sötnos, matte blev helt skräckslagen där ett tag... Försökte ju spela cool och inte visa nåt, men när man inte är beredd på en smäll så tar den så mycket värre liksom. Vi vänder och promenerar sakta hemåt igen, och smällarna tilltar i både styrka och antal. Och Leya bryr sig inte ett dugg! (Senare visar det sig att det är min svåger som provskjuter sin älgstudsare...) Så himla skönt, det känns så bra att veta! Nu har vi en stor ångest-sak kvar att oroa oss för: höftledsröntgen. Huga......