Veckan som varit

Mycket den här veckan! Först hade vi en liten träff med snyggispojkar, Assar och Zahir. Eftersom matte som vanligt glömde kameran så får ni kolla in på Assars mattes blogg: http://jillaroo.blogg.se/index.html

Vi har också spårat i veckan. Det gick lite trögt, Leya visste inte riktigt hur hon skulle gå och var ganska okoncentrerad. En liten apport och slutapporten hittade hon dock, men med ganska mycket hjälp i spåret. Men snygg i spårsele är hon ju absolut, eller hur?!

Och sist men inte minst: det onämnbara, det ångestladdade, det okontrollerbara.... Vi har varit och röntgat Leyas höfter. Och nu väntar vi.... Och det är helt olidligt svårt! Vi har gjort det här för nästan två år sedan med Zmilla, och när resultatet kom ville jag bara gråta. Det är klart att mina hundar främst är familjehundar som lever med oss. Men när drömmen om en uppfödning är så stark så kan man gå i bitar av längtan! Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Går inte det här i lås så blir det marsvinsuppfödning istället. Det finns en gräns. Och med en sån FANTASTISK hund som Leya så vore det synd om jag inte kunde använda henne i avel. Det instämde all personal på veterinärvårdstationen med, veterinären sa flera gånger: "Men VILKEN trevlig ridgeback du har!!!" Och Leya hon instämde, så fort hon började vakna upp från att ha varit nedsövd så började svansen gå på henne...Inga ledsna miner här inte! Mattes stolthet!!